Västerås domkyrka 500 år

Västerås domkyrka 500 år – stjärnor, tegel och koppar

2 år sen.

Sedan invigningen den 16 augusti 1271 har Västerås domkyrka ändrat namn och skepnad under de århundranden som gått. I år firar domkyrkan 500 år i sin nuvarande form – en historia av prakt, bön och brand fram till våra dagar.

Stunder av möten och avsked. Västerås domkyrka bär människornas glädje och sorg i sina väggar.

Domkyrkan Vårfru, Sankta Maria och Sankt Johannes domkyrka. Under medeltiden är Sverige katolskt och domkyrkan är helgad åt jungfru Maria och Johannes Döparen. Då liksom nu är domkyrkan klädd i tegel, det nya byggmaterial som kommit till Sverige med de invandrande tiggarmunkarna. Jungfru Maria, Johannes Döparen och S:t David (som grundat kyrkan i mitten av 1200-talet) finns fortfarande kvar i marmor vid sidan av kyrkoporten.

Den medeltida kyrkan är mindre än dagens katedral, har formen av ett kors och får sin tornspira först år 1420. Än dröjer det 250 år innan den nuvarande tornspiran strävar upp mot himlen med sina 91,8 meter – i dag Sveriges 15:e högsta byggnad.

Den nuvarande tornspiran är resultat av ett blixtnedslag år 1691 som sätter tornet i lågor. Tre år senare, år 1694, står den nya tornspiran på plats, ritad av Nicodemus Tessin den yngre. Tessins spira är ett konststycke i sig, helt byggd i ekvirke, utan järnbalkar eller spik.

I juli 1702 slår blixten ner i kyrkorummet under en pågående högmässa och river upp ett stort hål i väggen. Sedan 1786 sitter en åskledare i domkyrkans tornspira. Ändå slår blixten ner 1907, men ytterligare en katastrof förhindras.

Eld är en ständig följeslagare. Kyrkan härjas av vådeld under 1380- och 90-talen när tyska Hättebröder drar runt, plundrar och sticker städer i brand. Under 1520-talet plundrar danskarna kyrkan. Återhämtningen är långsam; först när nye biskopen Johannes Rudbeckius bekostar återställningen med egna medel kan värdefulla inventarier återställas.

Plundring och stölder hör inte bara till forna tider. I augusti 1990 stjäls stjärnan från Carl Milles staty av Johannes Rudbeckius. Stjärnan återfinns på domkyrkans golv, fyra månader senare på nyårsafton 1990. 19 år senare, 2009 – även då i augusti – stjäls stjärnan igen men återlämnas ett dygn senare.

”Riksregalier stulna från Västerås domkyrka. Rikslarm utsänt.” Nyheterna den 3 maj 2013 handlar om Johan IIIs riksregalier, placerade ovanpå Erik XIVs sarkofag. Fyra dagar senare, den 7 maj, meddelar vlt:

”Polisen hittade begravningsregalierna på måndagskvällen efter ett anonymt samtal till polisen. En okänd man uppgav i samtal till polisen att regalierna fanns i några sopsäckar intill länsväg 555 i höjd med Folkesta mellan Västerås och Hallstahammar, nära E18.”

Under seklerna genomgår domkyrkan åtskilliga förändringar. Sedan 1600-talet är taket klätt i koppar. Kung Erik XIV:s sarkofag, uppförd av Gustav III (och möjligen beställd för honom själv) står bakom koret sedan 1797. Sarkofagen är tillverkad i carreramarmor på en bas av rödbrun, öländsk sandsten. Tidigare låg Vasakungen begravd under ambulatoriet, gången bakom koret.

Under åren 1856-69 byggs kyrkorummet om, bland annat flyttas 29 fönster ända upp till två meter för att skapa symmetri. Andra föremål är oförändrade sedan 500 år eller mer. Här finns altarskåp från 1400- och 1500-talet (skåpet vid högaltaret är tillverkat i Antwerpen år 1510), nattvardskalk och dopfunt från 1300-talet. I det Depkenska dopkapellet i nordisk renässansstil finns den tre meter höga dopfunten, omgivet av ett träskrank, tillverkad i Lübeck år 1622.

Strax intill dopkapellet finns läktarorgeln med sina 65 stämmor, tillverkad 1868. Vid högaltaret står kororgeln från 1958-1961 med 28 stämmor. Predikstolen i keramik med gröngul glasyr för tankarna till händer knäppta i bön.

Femhundra år har gått… och domkyrkans fem altarskåp blickar ännu ut över församling och besökare. Här får alla människor plats i lust och nöd, för enskildhet eller samvaro. Här finns sedan generationer tid för frid och fromhet. Domkyrkan är ett populärt besöksmål för västeråsare, västmanlänningar, svenska och utländska besökare. ”Värd en resa” innebär omdömet, belönat med tre stjärnor, i Guide Michelin.

Västerås domkyrka lever upp till förväntningarna för öga, öra och sinne. Här, mellan de tysta väggarna i sten, slår hjärtan i väl och ve sedan urminnes tider, i dag och framåt.

”Ja, vi är omslutna av trafikens mumlande som vandrar runt längs domkyrkans väggar. Där glider yttervärlden som en genomskinlig film och med kämpande skuggor i pianissimo.” – Kort paus i orgelkonserten av Tomas Tranströmer ur diktsamlingen Det vilda torget (1983)